Etter seks uker her på Modum - åpnet "krana" seg for alvor!! Snørr og tårer etterfulgt av noen høye hulk og høylytte gisp etter luft. Dette skjedde mens jeg var i en samtale med den ene terapeuten min. Puh!! Det var tøft. Liker ikke å vise andre at jeg griner. Liker ikke å lage så høye og ukontrollerte lyder. Men det var en nødvendighet.
Jeg kjenner på så mye som det er vanskelig å sette ord på.
En ordløs sorg
En bunnløs sorg
En uforklarlig sorg
En absurd sorg
Det er så vondt.
Vondt å sørge på så mange forskjellige måter.
Vondt å miste kontrollen.
Vondt å kjenne at jeg ikke syns det er helt greit.
Men hun, terapeuten, syns det var bra at jeg endelig klarte å gi slipp, at jeg klarte å grine og at jeg klarte å miste litt av stålkontrollen min.
Etter en time fulgte hun meg til rommet, pakka teppet godt rundt meg og ba meg grine videre hvis jeg klarte det og hvis jeg hadde behov for det. Hun ba meg om å få det ut, gi slipp... Hun skulle komme inn igjen etter en time.
En time senere kom hun inn på rommet mitt og vekket meg. Jeg lå sammenkrøllet i fosterstilling under teppet. Der holdt jeg godt rundt bamsen til dattera mi. Jeg sov dypt - helt utmattet..
Det var vondt men samtidig - ufattelig godt. Har ikke følt meg fullt så trist etterpå. Kjenner følelsene begynner å piple ut fra gjemmestedet sitt. De er bare litt vanskelige å håndtere. Vanskelig fordi jeg må gi slipp på kontrollen, litt etter litt.
Et sted på Modum som jeg har blitt veldig glad i er Olavskirken. Jeg gikk en tur dit etter at alt dette nye, rare, tårevåte, utmattende øyeblikket var over. Var helt alene. Satte meg med flygelet. Måtte prøve meg litt frem. Jeg spilte en sang som betyr mye for meg. Jeg turte til og med å synge - uten å binde meg. Brydde meg ikke om at noen kom inn.
Sangen heter "Allting i min hand".
Jag ær hos dig
nær problemen tar all din tid
nær ditt liv verkar meningsløst
då ær jag dær
Jag er hos dig
fast du inte kan tro det nu
fast du inte har mærkt mig æn
så finns jag dær
Och jag har allting i min hand
din framtid har jag stakat ut
Jag vet ju allt vad du behøver
dag før dag.
Var inte redd, jag ælskar deg!
Du kan lita på mitt ord
och du ska se att jag ska leda
steg før steg.
Var inte redd
nær du inte kan somna om
nær du tenker på næsta dag,
du har jo mig
Var inte redd
fast æn andra kan glømma dig
fast du kænner dig værdeløs,
jag tror på dig
Och jag har allting i min hand
din framtid har jag stakat ut
Jag vet ju allt vad du behøver
dag før dag.
Var inte redd, jag ælskar deg!
Du kan lita på mitt ord
och du ska se att jag ska leda
steg før steg.
Tænk vilken dag
nær vi møts efter færdens slut
och du ser att den væg du gått,
var din væg till mig
Då ska du se att i din væv
går en tråd genom allt
och førstå att jag har allting
i min hand
Och jag har allting i min hand
din framtid har jag stakat ut
Jag vet ju allt vad du behøver
dag før dag.
Var inte redd, jag ælskar deg!
Du kan lita på mitt ord
och du ska se att jag ska leda
steg før steg.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar